Det började med att jag för några veckor sedan var på ett föredrag i självcoachning. Tankarna har snurrat sedan dess.....det här med att man tar självklara saker för givet. Är missnöjd och har hakat upp sig så många gånger på helt oviktiga saker istället för att glädjas för det som är bra. Ni vet glädjen över att vinna en miljon är inget värd när den ställs i relation till glädjen att vara frisk när man varit rädd över en dödlig sjukdom. Vad är jag tacksam över egentligen?
Jag är frisk
Jag älskar min man och mina underbara barn
Jag har helt underbara vänner
Listan kan göras lång. Men hur uppskattar jag det eller rättare sagt tar jag det för givet? Hur många gånger flyr man med orden - jag vill men det har varit så mycket........Är det så att man med ganska lite ansträngning faktiskt kan göra skillnad? För mig själv och för någon annan som behöver det?
Jag hittade ett så fint ordspråk:
Jag samlar på ögonblick och kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar