Navagio den finaste stranden jag varit på

Nu när vintern står som spön i backen längtar man till sommaren eller hur? För två år sedan var vi på Zakynthos. En dag åkte vi på en båtutflykt till Navagio en fantastisk strand där vattnet verkligen var turkost. Det var fantastiskt vackert jag vill tillbaka ...rekommenderas!!! När vi flög hem gjorde jag bort mig....som vanligt. Hittade ett kåseri som jag skrev i tidningen om den episoden..varsågod!

Att hejda sig lite?

Vad är det som gör att jag alltid måste säga min mening och inte kan hålla tyst? Det har jag många gånger undrat över… Nu sist när vi var på hemresa från semestern stod jag och väntade på att sätta mig på min flygstol. Framför den var stolar med extra benutrymme. En av dessa stolar var belamrad med taxfreepåsar, ja den översvämmade i spritsorter. Det behöver jag naturligtvis inte bry mig om men ändå hör jag mig säga till en totalt för mig främmande dam. ”Här sitter det någon som verkligen tycker om att festa!” Hon svarade lite kryptiskt hm jo eh? Sedan tänkte jag inte mer på det förräns jag ser min familj fullständigt bryta ihop. Det var damens plats och påsar, och hon hade sin plats just framför mig….behöver jag säga att min partyglada stolsgranne var ganska stel i nacken resten av resan…ja vi småpratade inte om jag säger….
En annan gång var jag med mina flickor och deras kompisar på konsert i globen. Ni vet hur det kan vara när man ska hitta sin plats ,lite sen , barnen är små och trapporna branta ? Vi hittar vår plats och vi sätter oss förväntansfulla snart kommer bandet. Då knackar en dam mig på axeln och säger att vi sitter på deras platser. Jag ber naturligtvis om ursäkt och fullkomligen hästar där ifrån. Jag kollar inte stolsnumren vi är ju fel. Haffar en vakt nu är det bråttom, var är platserna? Han visar oss tillbaka till platserna vi från början satt på. Nu blir jag irriterad, var vi tvungna att i sista stunden klättra från platserna för att sedan klättra tillbaka till samma plats? Vilken korkad människa som fick oss att gå ifrån platserna. Då säger jag min hjärtas mening till en för mig helt okänd dam som har platsen brevid vår plats. Jag har vid detta lag ingen hejd på ordflödet. Min kompis ser så konstig ut och signalerar något till mig. Vad kan det vara? Jag lutar mig fram och hon säger ” Du pratar just nu med hon som fick dig att lämna platsen” …………????? Jag är helt chockad hur gör jag nu? Jag låtsas som det regnar, kommer inte på något bra sätt att ta mig ur denna situation. Vem hade fel? Naturligtvis jag som satt ett steg fel och på damens plats…..om jag bara hade hejdat mig lite.
....nej jag hejdar mig fortfarande inte som svar på frågan.....